Något som alltid har drabbat mig när det gäller ridningen är min självkänsla. Jag har aldrig någonsin varit nöjd när jag åkt från en tävling, träning eller är nästan aldrig nöjd. Nu kan ju ni känna att jag ljuger för er när jag sitter och säger ååh vad fina hästarna var idag, men det är ju en annan sak. Hästarna kan vara jätte fina och jobba på bra men sen kan det självklart förbättras och det är det jag menar med att jag inte är nöjd. Jag kan sitta och tänka i flera timmar varför jag inte gjorde si och så.
Att ha krav på sin ridning tycker jag mest är en fördel men det kan ju självklart vara jobbigt också. På tävling kan det ju gå ut väldigt mycket över min kära mor men hon har som tur vant sig vid att jag är så oerhört självkritisk och det är väl tur det. Hela vägen hem från tävlingar brukar mamma sitta och övertala mig till att jag har gjort en bra sak och efter ett tag ger jag med mig, men trots det är jag ändå inte nöjd. Det kan ju ändå förbättras!
Och nej jag har inte några enorma framgångar, jag är ingen rosettplockare, ingen säker ryttare men ni ska veta att även fast jag sätter en klockren NOLLA så kan jag vara väldigt kritiskt till det ändå. Jag är glad när vi går över mållinjen, säger till mig själv och Cookie - Det här gjorde vi bra!! Jag håller minen tills ingen ser, då börjar jag fundera. Varför red jag inte på henne mer där, varför höll jag inte ihop, varför satt jag inte mer tillbaka. Alla möjliga tankar bara far och flyger....men vet ni vad? Utan de här tankarna hade jag aldrig ens startat en 1 meters klass. Jag hade inte ens behövt ha en häst! För att lyckas måste man ha krav, alla kanske inte behöver ha lika höga krav som mig men åtminstone några!
På Lotta träningen i helgen var Lottas första fråga - Vad är du bra på? Helt paff sitter jag bara där och är tyst, jadu vad sjutton är jag bra på? Jag svarade att jag inte är bra på någonting, då blev Lotta arg och sa att man måste uppskatta sig själv. Ja det kan jag hålla med om men jag tänker inte komma och säga att jag, jag är minsann bäst i världen på att se avstånd utan jag tänker vara ärlig! Sen sa jag till Lotta att jag kan vara bra på vissa saker men det är aldrig samma sak, jag kan liksom säga att ja till det där hindret red jag bra jag gjorde rätt osv men det är aldrig samma saker som är bra. Något som bevisar min osäkerhet men också tecken på att jag utvecklas eftersom det händer oftare och oftare! Ja jag sa nej jag är inte bra på något men det är jag stolt över! Vill man lyckas måste man vara stark och tror på sig själv, och det gör jag verkligen men jag tror på mig själv i hemlighet ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar