Ann red först och fick verkligen loss henne ordentligt...hon såg helt hemskt ut i början och ja det är väl inte så konstigt. Igår skrittade hon och dagen innan dess gick hon bara i skogen. Jag satt upp lite i början och travade fram och skämdes då över att jag inte red igenom henne igår, meeeen o andra sidan visste jag inte att jag skulle till Ann och jag hae ju lagt upp veckan helt annorlunda.
Ann hoppade en lite längre och högre bana på henne och tyckte att det kändes bra. Hon är ju ändå rätt fin och hoppa kan hon ju verkligen. Jag fick rida och hoppa lite i slutet, sjukt mycket lättare när hästen är sådär alldeles jätte mjuk och fin men fick ändå ingen känsla. Det är så svårt att förklara för jag kommer ändå rätt på hinderna och det är ju jag som ser till att det blir så, Cookie taxerar ju gärna inte själv, hon hoppar ju hur tokigt det än är...eller ja inte nu längre. Men i alla fall, även fast jag kommer rätt och allt det där så känns det ändå fel. Grinade nästan hela vägen hem....IGEN. Var väldigt längesen jag faktiskt grät över att jag ridit dåligt eller att det är nåt dåligt med hästarna, jag är oftast bara arg. Nu har allt det arga gått över till en hopplös ledsamhet bara....
Grymt tacksam över att jag faktiskt har en så pass bra tränare och vän...utan henne hade jag aldrig kommit någon vart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar